Var kom förritin ifrån?

Jag har iakttagit uttrycket förritin ett tag, med känslan av att det bara måste vara något som uppkommit någonstans i min närmaste omgivning, och därefter spritt sig över världen. Det är väl inte helt ovanligt att känna så, och de flesta gånger man får den känslan bygger den nog helt och hållet på inbillning. Tex så trodde jag, som förmodligen många andra med mig, att alla de företeelser som blossade upp och dog ut på skolgården - ramsor, elaka skämt osv - uppfanns av elever på min egen skola, vilket jag förstås senare tvingades inse inte var sant, utan att dessa mem snarare spreds från skola till skola, och att de mycket väl kan ha varit i omlopp i decennier.

Hur som helst. När min lillasyster, som bor i malmö, nyss skrev ett blogginlägg som avslutades med orden "bild från förritin", fick det mig att göra någonting som jag länge tänkt göra: kolla när förritin började dyka upp på internet.

Så jag gick till google, bråkade lite med det för att få fram möjligheten att avgränsa tidsperioder, och började så söka efter "förritin".

Inga träffar under hela 1900-talet.

Faktiskt inga träffar fram till 2008!

Och under hela 2008 hittar google ordet en enda gång, i ett blogginlägg från 2008-12-06.

Blogginlägget handlar om Gammlia. I min stad, Umeå. Av Maxime. Min vän! Så långt var min känsla inte så galen. Men jag anade att det inte började där, snarare så fick det mig att stärkas i mina aningar om var det började: hos lovisienstadt.

Lovisienstadts inlägg syns dessvärre inte när man googlar, så jag fick gräva i kategorin "Förritin" på denna blogg. Det tidigaste inlägget i denna kategori som innehåller ordet i någon form är från - hör och häpna! - 25 april 2006! Mer än ett och ett halvt år innan googles första träff. Men dock sker detta i den sammansatta formen "förritidenkostym". Det dröjer faktiskt fram till 10 november 2008 innan ordet dyker upp som förritin, i ett inlägg om - just det, Gammlia.

Men alltså. Efter den 10:e november så använder Maxime det, även då om Gammlia, den 6e december.

Sen dyker det upp i A.M.O.s blogg i februari 2009, där hon skriver om kokkaffe: "Men visst, det är också möjligt att jag har gått och blivit en sådan där förritin-romantiker.", varpå Lovisienstadt replikerar: "FÖRRITIN är den bästa tin. Tycker du ska ge förritinromantikern i dig en chans."

I april flyttar förritin in hos rävjägarn, som, jag minns inte hur, känner samtliga de två föregående. Rävjägarn dominerar användningen av förritin i blogginlägg och kommentarer under maj och juni. I juli återvänder bloggaren Nomi enligt egen utsago hem till Umeå, och använder i ett blogginlägg hon då skriver order förritin.

I augusti 2009 flyttar förritin till göteborg för första gången.

Sen tröttnade jag på detta, för det kändes som att jag samlat tillräckligt med belägg för min ursprungliga känsla. Men som en tafflig epilog: det dröjde väl till sisådär maj 2011 innan förritin på allvar började synas på internet. Det är fortfarande inte gigantiskt. Men det rullar på. Alla kanske redan visste det här, att det var Lovisienstadt som verkligen var först, men jag var tvungen att se det med egna ögon.

Good times at the One Eyed Jacks

Insektsforskare i hetluften

Det gamla sovjetiska propagandadepartementet Agitprop verkar mer levande än någonsin, även om det i dagens Ryssland inte längre formellt existerar. Nu har det ryska, statliga tv-bolaget Kanal 1 nämligen producerat en tv-film som ska förmedla Rysslands bild av vad som egentligen hände i Kaukasusregionen under femdagarskriget som bröt ut den 8:e augusti 2008. Då trängde Ryssland in i den Georgiska utbrytarrepubliken Sydossetien (som till hälften dominerats av separatister som vill återförenas med Ryssland) och drev drygt 40% av befolkningen på flykt - de etniska Georgierna. Många i Ryssland känner nämligen att det var för lite propaganda i samband med själva kriget, vilket nu repareras. Filmen som just haft tv-premiär är en actionfilm som filmats med skakig handkamera och sägs enligt en taleskvinna vid ryska Kanal 1 vara inspirerad av Hollywoodsuccén The Bourne Ultimatum.

Men vadå Insektsforskare i hetluften? Jo, det är nämligen en amerikansk fjärilsforskare vid namn Michael som står i centrum. I filmen, som heter Olympus inferno, är denna fjärilsforskare på plats i regionen för att med hjälp av en avancerad specialkamera leta efter en unik fjärilsart som kallas, just det, Olympus inferno. Om han och hans ryska journalistkollega hittar fjärilen vet jag inte, men han råkar istället filma hur den Georgiska armén anfaller den Sydossetiska staden Tskhinvali och därmed får han bevis för att det är Georgien som gjort sig skyldiga till att kriget bröt ut. ”Filmen riktar sig främst till de som vet mycket lite om konflikten”, som en rysk bloggare skrev. ”Man kan diskutera om det var Rysslarna eller Georgierna som var de dumma… Men det är bara en film. Man ska se på det som en film, ett konstverk som jag har gjort”, som regissören Igor Voloshin sa till Reuters. Gammal hederlig propaganda alltså.

En trailer från filmen kan ses här.

potatisodlaren

I lördags tvingade migränen mig att genomlida en hel dag sittandes i min kökssoffa, stirrandes i bordsskivan framför mig, med radion som mitt enda sällskap. Migränen älskar att ge mig sådana lördagar, och det får mig alltid att vilja ta livet av mig. Meny i P1 brukar då vara min ärkefiende, det börjar alltid när jag precis börjar tro att migränen ska släppa. Om ni en dag finner mig död i min lägenhet med svarta ringar under ögonen och grå blick, kan ni skriva in 16.03 som tidpunkten för min död, och Karin Franssons röst som dödsorsak.

Men just denna lördag var annorlunda, för det fanns ett gudabenådat inslag i veckans Meny i P1. Det är en intervju med en västgötsk potatisodlare, som har mer än 200 sorters potatis i myllan på sin gård. Jag vet att ingen orkar lyssna på så här långa inslag, men jag tycker att det är värt det. Dialekten, potatiskärleken, det knappa levernet, misstänksamheten mot andra. Och det bästa potatistipset på slutet (med oprovocerad upprördhet i rösten): "..att ta ett par kokta potatisar i ena näven, en kaffeköpp i den andra och sedan gå ut på trappen och äta upp'an. Ja, det går väl bra. Varför ska inte det gör det? DET GÅR VÄL LIKA BRA SOM EN SMÖRGÅS?"

Jag tog och klippte ihop intervjun. Lyssna och njut!
Potatisodlaren i P1

Det här är en bra bild på så många sätt. Den är publicerad på Dagens fågel, och föreställer en sparvuggla - tror jag - som hittats död i ett uthus i Abborrträsk, Pite lappmark. "Såg ut att ha dött där den satt", kommenterar rapportören. Snusdosan, ansiktsuttrycket och krukväxten. Helt fantastiskt.

Jämna plågor presenterar: Lika som bär!

Till vänster ser ni min kära vän Oskar Franklin, och till höger ett av endast två kända fotografier på det förmodat obeskrivna djuret Katträven!

Mannen som äger fåglarna

Det här inlägget får nog svårt att roa en läsare som inte suttit i fjäderäggs kök och genom tidningen Roadrunner lärt känna fågelskådarprofilen Plåsterknugen. Men det känns som att de flesta som ännu håller ut och läser min sporadiska blogg faktiskt har suttit där och gjort det. Det kom nämligen ett sådant roligt fågellarm i förrgår som sätter fingret på vad det är vi har lärt oss älska med den mannen; den oförställda, ohämmande självkärleken, tron på att all världens sällsynta fåglar inte har någon annan längtan än att få samlas och göra piruetter framför hans fötter samt önskan att förkunna budskapet om denna hans utvaldhet till sveriges övriga fågelskådare.

Bakgrund. Två skådare hittar i söndags på södra Gotland en ny fågelart för Sverige. Stor sensation! Den sydosteuropeiska svarthuvade truten, sedan länge omhuldad som en stark kandidat att bli nästa art att läggas till den svenska artlistan, har äntligen påträffats i Sverige! Den ses under några timmar mitt på dagen innan den försvinner.
När kvällen faller på och inga fler fått se fågeln, känner vår vän plåsterknugen, som ju som bekant bor på sydöstra Öland, sig manad att dela med sig av sin känsla till allmänheten och skickar ut ett larm, en profetia:

"Svarthuvad trut (Larus ichthyaetus) 20/7 kl. 18:26
Plats: Segerstad fyr, Öland.
Tidpunkt: Nu!
Omständighet: Eftersöks, ännu ej återfunnen
Kommentar: Det här är förstås överoptimistiskt, men om den inte är kvar på Gtl och gillar att gå mot vinden (nu SV 8-12) så skulle den kunna träffa Öländsk kust i kväll. Vore fint om folk gick ut i kväll och i morgon. Mkt vitfågel verkar nu gå mot S över östra landborgen (vägen). Eller så är den redan i Matsalu... "

Två dagar har gått, och vad jag vet så letar han än. Hur kunde trutjäveln missa hans magiska fyr? Helt obegripligt.


FOTOCREDIT: Gösta Reiland. Svarthuvad trut, Rivet, Gotland. 20080720.