I lördags tvingade migränen mig att genomlida en hel dag sittandes i min kökssoffa, stirrandes i bordsskivan framför mig, med radion som mitt enda sällskap. Migränen älskar att ge mig sådana lördagar, och det får mig alltid att vilja ta livet av mig. Meny i P1 brukar då vara min ärkefiende, det börjar alltid när jag precis börjar tro att migränen ska släppa. Om ni en dag finner mig död i min lägenhet med svarta ringar under ögonen och grå blick, kan ni skriva in 16.03 som tidpunkten för min död, och Karin Franssons röst som dödsorsak.
Men just denna lördag var annorlunda, för det fanns ett gudabenådat inslag i veckans Meny i P1. Det är en intervju med en västgötsk potatisodlare, som har mer än 200 sorters potatis i myllan på sin gård. Jag vet att ingen orkar lyssna på så här långa inslag, men jag tycker att det är värt det. Dialekten, potatiskärleken, det knappa levernet, misstänksamheten mot andra. Och det bästa potatistipset på slutet (med oprovocerad upprördhet i rösten): "..att ta ett par kokta potatisar i ena näven, en kaffeköpp i den andra och sedan gå ut på trappen och äta upp'an. Ja, det går väl bra. Varför ska inte det gör det? DET GÅR VÄL LIKA BRA SOM EN SMÖRGÅS?"
Jag tog och klippte ihop intervjun. Lyssna och njut!
Potatisodlaren i P1
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
åh shit. vilken fantastisk intervjuperson. jag svettas av upphetsning och entusiasm, jag hade dött av lycka om jag ramlade på en sån intervjuperson som journalist. hon gör sig utmärkt i radio, så redig och rak och egen.
fint initiativ att du kortat och klippt ihop det, pysselkung. jag tackar ödmjukast.
Jag gillar Meny! Det är ofta ganska advanced men man slipper se fejan på nån jobbig kock som ska försöka profilera sig i TV genom att vara elak, eller snygg eller smutsig el nått.
Haha, detdär kommer jag ihåg! Jag lyssnade på reprisen i bilen när jag körde hem från jobbet på kvällen och det var fanimej fantastiskt. Det är tur att det finns såna tanter kvar.
Hej förresten, det var längesen.
Post a Comment