Sunday, September 10, 2006

Höstlig blomflugejakt

Det är ont om blommor och därmed även blomflugor vid sjättefemte breddgraden i september. Men den strålande solen och den rastlöshet som en förmiddags Rudolf Steiner-läsande (jag håller på att försöka sätta mig in i Antroposofi-problemet en gång för alla. Oroa er inte, jag är fortfarande mot.) fick mig att med en marinsoldats noggrannhet skruva ihop håven, lägga provrör, eterflaskan, pincett och alspån i fältväskan och ge mig ut.

Blombristen gjorde mig i stort sett hänvisad till av människan skapade miljöer, störda miljöer rika på näringsämnen där det fortfarande blommar förrymda trädgårdsväxter - med andra ord: perfekta nässelmarker. Det fick jag plågsamt erfara när jag klättrade upp på en komposthög intill en villaträdgård längs tvärån - plötsligt tappade jag balansen i branten, försökte ta stöd mot det teleskopiska håvskaftet, som naturligtvis fällde ihop sig så jag störtade ner bland brännässlor och förvildad jättebalsamin. Jag brände mig inte så fasligt illa, men jag kom att tänka på att jag hela min barndom trott att jag varit särskilt känslig för brännässlor, ja att det gjort mycket ondare på mig än på alla andra. Men jag har mer och mer insett att jag hela tiden bara fånat mig, gråtit och kvidit bara för att mamma ska ta hand om mig och spola brännskadan med rinnande vatten. När jag i modern tid har blivit bränd har det ju bara svidit helt kort, och inte ens då särskilt farligt, för att sedan snabbt gå över.

Blomflugor då? Jo, jag tog med mig tretton exemplar hem, de flesta är bekanta, men ibland dem finns minst en art jag tidigare ej har. Den tillhör släktet Cheilosia, som består av en uppsjö små svarta arter som jag misstänker är jävulskt svåra att artbestämma. Jag har inte hittat några sådana alls tidigare, trots att de egentligen ska vara vanliga. Förklaringen kan vara att jag misstagit dem för spyflugor.
Vid den nämnda komposhögen fångade jag för övrigt ett exemplar av Xylota segnis, som jag tidigare bara har ett fult, misshandlat exemplar av. Det är en tjusig, stekelliknande blomfluga med långsmal, rödorange bakkropp och riktigt kraftiga baklår.

Xylota segnis: bild snodd från internet.

1 comment:

Manis said...

Jag är härmed officiellt avundjuk på din skrivarkonst.