En fragmentarisk dag

Jag är hyfsat uppstressad nu. De lediga dagarna känns så oändligt få och sprängfyllda av saker jag måste göra. Jag hetsar från den ena uppgiften till den andra. Satt i morse och läste en nyutkommen bok om nordiskt landskapsmåleri. Ytligt sett var det en harmonisk tillvaro, jag drack en kopp starkt, gott kaffe och ägnade mig åt någonting som jag inte var skyldig någon annan att göra. Men naturbilderna påminde mig om en plikt: att jag måste färdigställa en akvarell av några fåglar på en gammal sälg till en informationstavla om umeås fågelliv. Jag tog fram akvarellpapper och mina dåliga färger, skissade upp ett träd och lade två lager laveringar. Sen insåg jag att jag kanske först borde avsluta min statistikkurs genom att skriva en sammanfattning av två artiklar. Jag städade bort allt (i min lilla lägenhet kan jag aldrig ha två saker igång samtidigt) och började göra understrykningar i första artikeln, men tänkte mest på att jag aldrig har tid att vara på universitetet och skriva en publiceringsvärd artikel av mitt exemensarbete. När jag så satt där och funderade på allt detta så började jag tänka på hur det egentligen låg till med ansökan till höstens masterprogram i Uppsala. I plötsligt uppkommen panik lade jag allt åt sidan och kollade på uppsala universitets hemsida. Jag störtades rakt in i mörkaste ångest! Där stod det svart på vitt att sista ansökningsdag var första februari - och att jag var tvungen att ha klarat ett språktest, som jag inte gjort och inte skulle hinna (eller ha råd) att göra! Med gråten i halsen ringde jag Pontus, för visst hade de inte krävt det tidigare när vi kollat? Jag ville få stöd i min känsla att världen var orättvis, att världen inte ville låta mig göra det jag vill och förtjänar - och att inget av det var mitt fel. Men det löste sig snabbt, tack vare älskade Pontus. Ansökningsdatumet gällde bara för utländska studenter, själva kan vi enkelt ansöka på internet innan 15:e april. Det känns nu lite bättre, jag har bestämt att jag ska stanna hemma från kören ikväll för att i alla fall bli klar med någonting (sammanfattningen av artiklarna).

Aldrig har jag gjort så mycket på en dag utan att ha fått någonting av värde gjort. Allt ligger bara spritt i värdelösa fragment runtomkring mig.