Internationellt stekelsymposium

Varenda led i min kropp värker!
I torsdags anlände en sällsam skara människor till Öland och forskningsstationen där jag jobbar. Stekelforskare från åtta länder (Sverige, Danmark, Norge, Finland, Holland, England, Tyskland och Ryssland) skulle i dagarna fyra diskutera hur vi går vidare i sorteringen av de steklar som samlats in av det stora inventeringsprojekt som jag arbetar för.
En liten bakgrund först. Malaisefälleprojektet heter inventeringsprojektet. Det går ut på att vi haft insektsfällor utsatta på ett sextiotal platser spridda över hela sverige i tre års tid. Dygnet runt, året runt har de samlat in varenda liten mygga eller bäckslända som flugit in i fällan. Med jämna mellanrum har frivilliga personer hämtat in det insamlade materialet och transporterat det till Öland. Där ligger de nu konserverade i 70%-ig sprit tills någon ägnat dem sin uppmärksamhet: konstaterar att "ja, du lille vän tillhör arten så-och-så som den-och-den beskrev då-och-då", eller som många gånger är fallet: "oj, du din lilla 2-millimetersskit, dig har aldrig någon sett förut. Jag ska kalla dig Megascelia subfusca."

Det har blivit ett ofantligt stort material som samlats in! Helt världsunikt: 40.000.000 individer, ett tvärsnitt av hela sveriges insektsfauna!
Men för att varje djur ska kunna nå just den person som är tillräckligt kvalificerad för att veta om det är nytt för vetenskapen eller om det redan är beskrivet av någon annan, så måste allting sorteras. Noggrannt. Och det är det lilla jag gör. Djur efter djur hamnar i rätt rör, som sedan någon annan sorterar vidare, och vidare... tills varje djur till slut har fått ett artnamn.

Men det är så oändligt komplicerat alltihopa. Steklarna till exempel. Det finns ungefär 7.700 arter kända från Sverige, varav de flesta är s.k. parasitsteklar, som lägger sina ägg i eller på andra insekter, och som sedan äter upp dessa levande. Men det kommer antagligen visa sig att 7.700 är en kraftig underskattning. Kanske rör det sig om nästan det tiodubbla! Och ingen människa i världen kan känna igen alla dessa. Men runtom i världen finns det faktiskt experter på små, små undergrupper av dessa. För att vi, där vi sitter på öland och sorterar upp detta jättematerial, bättre ska kunna sortera steklarna så det passar den kompetens som finns, så måste vi lära känna dessa experter och skräddarsy sorteringen utifrån dem.

Skit samma. Det mest intressanta är kanske inte om jag lyckas ge en fullständig förklaring. Vitsen är att vi under ett par dagar inte diskuterat stekelsortering i allmänhet. Inte ens parasitstekelsortering i allmänhet. Nä, vi har diskuterat en speciell grupp av parasitsteklar som kallas Ichneumonid-steklar. Det är EN familj av det 30-tal parasitstekelfamiljer som finns i Sverige. Jag har kastats mellan förtvivlan över den ohyggligt ogreppbara uppgiften och förundran över allting jag fått lära mig och över den omätliga kunskap som finns hos någon som Kees van Achtenberg, den holländska nestorn inom parasitstekelsystematiken som var hos oss ett par av dagarna.

Ett fantastiskt ögonblick var när vi gick igenom en lista med alla de 33 underfamiljerna inom Ichneumonidae och en tysk specialist ur huvudet gick igenom person efter person som skulle kunna tänkas ta emot och artbestämma material för respektive grupp, vilka artgrupper som är helt kaotiska och för tillfället omöjliga att artbestämma innan någon röjer upp bland artbeskrivningarna, vilken litteratur det finns tillgänglig för respektive grupp ("jo, Cylloceriinae publicerade Kasparajin en revision av 1994, med en mycket bra nyckel till arterna. På ryska, naturligtvis." [alla fakta i denna mening är fingerade, kommer naturligtvis inte ihåg exakt vad han sa, men något liknande var det]) och andra verbala uppvisningar som visade på en fullständig överblick av parasitsteklarnas värld. Förlåt, Ichneumonid-parasit-steklarnas värld.