Fläckdrillsnäppan

Idag gjorde min far och jag ett "drag" (längre resa bara för att se en fågelart) till blekinges skärgård och såg den fågeln som ni ser ovan. Det är en fläckdrillsnäppa som har flugit ända från nordamerika och som med dagens fågel setts fem gånger i sverige. En gång i sitt liv har den i alla fall flugit över Atlanten, men det kan ha varit flera år sedan, antagligen var det under dess första höst. Men nu verkar den ha kommit till ro på den europeiska kontinenten: på exakt samma plats och exakt ett år sedan så sågs nämligen en fläckdrillsnäppa - det skulle förvåna mig mycket om det inte var samma individ. Den flyttar nog desperat sin vanliga sydliga flyttning på hösten och nordliga på våren, utan att någonsin hitta hem till sina artfränder. Kanske spenderar den sommaren vid någon stenig sträckning av Umeälven och vintern längs en flod i Afrika. Bara under några dagar mitt under flyttningen då den passerar sydsverige finns det tillräckligt många fågelskådare för att den skall upptäckas; två år i rad dessutom. Ja, inte bara här förresten. Förra året så sågs en fläckdrillsnäppa i danmark några dagar efter fyndet på Utlängan och någon vecka senare i polen - rätt mäktigt att tänka att det antagligen är samma individ. Fåglar känns så flyktiga och rörliga, men tänk vad mycket fågelskådarna ser ändå!

Någon mer än min far och jag som kommer att tänka på prins Eugens molnet?

Svärmare och spinnare

De senaste kvällarna har min far och jag roat oss med att fotografera nattfjärilar. Svärmare och spinnare samlas i skymmningen vid vår ljuvligt doftande kaprifol, så då står vi redo med en Nikon Coolpix 995 (jag) och en Canon Ixus 50 (far). Jag lovordar ofta med en dåres uthållighet min fyra år gamla tegelsten till digitalkamera, men det är svårt att låta bli när den gång på gång bevisar att den kan ta så sjukligt bra bilder.
Nu har jag lyckats utarbeta en riktigt bra teknik för att med blixtens hjälp fånga fjärilarna mitt i vingslaget. Receptet lyder: Manuell inställning av allting. Tid: 1/2000-dels sekund, bländare: 10.2, skärpan låst på 30 cm så jag måste försöka hålla kameran på detta avstånd från motivet.
Ganska ofta går det hyfsat och emellanåt blir det helt fantastiska bilder, om jag - host host - får skryta och skrävla lite.

Pappa försöker fotografera en icke samarbetsvillig svärmare.

En brunsprötad skymningssvärmare, Hyles gallii, besöker en såpnejlika.

Den brunsprötade skymningssvärmaren har en vingbredd på 6 till 8 cm. Bilden är tagen i Södra Kvinneby där pappa och jag hängde ett par timmar nu ikväll för att försöka få syn på en stäpphök som hållit till där i en vecka. Pappa har sett en sådan en enda gång, jag ingen. Vi fick inte se fågeln men träffade en besynnerlig människa. Fågelskådandets hobby har samlat ganska många original. Han pratade oavbrutet i två timmars tid; självklart var både min far och jag urleda på att lyssna på honom vid det laget, men emellanåt så förmådde jag uppskatta hans sällskap och hans märkliga men fascinerande sätt att tala. Han tappade lätt bort de ord han skulle säga, men stakade sig aldrig. Nya ord dök upp i hans mun lika snabbt som de tidigare påtänkta glömdes bort, vilket förändrade meningens fortsatta utveckling. Det nya ordet visade sig ständigt komplicera meningarna, som flöt ut i långa svador, rikt utsmyckade och uppfinningsrika och inte sällan fyllda av ilska och besvikelse. Och listor. Han hade listor för allt: sex olika listor över fåglar han sett från olika fönster i hans lägenhet, listor för alla enskilda socknar på Öland, blomflugelista (han samlade också!), årslistor, upptäckarlistor... ad infinitum, in absurdum.

Ytterligare en brunsprötad skymningssvärmare. Notera sugsnabeln!

Inte bara fjärilar! Här en Guldögonslända, Chrysopa sp.

Slutligen en brutal Ligustersvärmare, Sphinx ligustri. Vingbredd: 10-12 cm!!!

Beröm!

"Mycket bra service. Duktig pojke!"

TACK, dam från Gällivare! Tack för att du var så snäll vid mig och tyckte om mig för att jag bor i Umeå; leve Norrlandsgemenskapen. Tack för att du kallade mig "lilla fågeln". Haha, det är ganska kränkande på något sätt. Allt du sa var nog lite nedsättande på det sätt som bara en äldre dam behärskar, men det bjuder jag på.

Strax stänger jag butiken, jag är ensam kvar här sedan ett par timmar. Det är trettio grader varmt och jag dör, allting dryper av svett. Sedan har jag två lediga dagar, då ska tydligen bli svalare. Skönt, jag pallar inte det här mer.

cute overload

-Vad heter den här? frågar en liten pojke med vildvuxen kalufs. Han håller upp ett mjukisdjur som piper frenetiskt när han trycker på det.
-Det är en pilgrimsfalk, svarar jag.
-Alltså, jag gillar dom här pilgiftsfalken, mamma!

Blog + Jobb

Snabb rapport från fronten.
Småkorpulent familjefar, 45 år, letar efter en kikare som ska vara en present åt hans äldste son, som inte är med på ölandssemestern.
"Den ska vara lite rejäl, den ska tåla att vara med på jakt", säger han och låter sådär lite stolt som man kan låta när man tyckt att man stått upp för sina ideal på fiendemark.

Att stå i butik innefattar ju en viss dos av elitism. Jag plockar till exempel inte fram de allra bästa klippen åt någon som jag instinktivt ogillar. Strax innan jaktkommentaren hade jag plockat fram en begagnad Swift Trilyte 8x42 åt familjefadern och nu gnisslade jag tänder lite smått, tänkte att jag nog hellre sålt den till någon som jag kände sympati för. Nu stod jägarfamiljen här framför mig och lutade nog lite grand åt att köpa det begagnade fyndet.
Men därefter tog samtalet en tilltalande vändning.
"Han har ju nästan slutat jaga, pojken. Han har verkligen blivit intresserad av fåglar den sista tiden, så jag tänkte han skulle få en ordentlig kikare."
"Han jagar ju fan ingenting längre" flikar lillebror, 11 år på't ungefär, in. "Det är jättetråkigt".

Yngstsonen har en slokande skinnhatt på sig och hans missnöje över storebroderns utveckling är kompakt. Medan vi fortsätta väga olika kikares för- och nackdelar mot varandra sitter han på en hopfällbar fältstol och gör min dag.
"Den kan man inte montera på hagelgeväret, va?" frågar han när den villrådiga fadern ber om hans omdöme om en Swift Audubon 8,5x44. Nej, det kan man inte.
Sedan sitter han mitt i en av människor halvfylld butik och leker jakt, siktar med sitt låtsasgevär.
"Han tar upp geväret från ryggen, lägger an. Det kommer en kanadagås iflygande. Den landar! Den kommer närmare, nu, nu, snart. Han siktar, och... PANG!". Han skjuter rakt in i tubrummet. Kanadagåsen faller naturligtvis död ned vid den store jägarens fötter.

De köpte den begagnade kikaren. Bra val.