Kummelvägen

Jag ska ta er med på en liten tur runt vårt hus.
Dessa bilder visar mycket av den lilla värld som barn-Viktor levde i.


Klicka!
Här är fotbollsplanen som min far nu återigen håller öppen med sin åkgräsklippare, som var fylld av fotbollsspelande barn back in the days. Det var mängder med ungar i byn då, vi har en bild någonstans där ett trettiotal barn sitter samlade på lekplatsens rutschkana (den ligger till vänster, utanför bilden). Numera cyklar det på sin höjd omkring några spridda snorungar, inget mer.
Jag har ett minne från fotbollsplanen som direkt kommer till mig, trots att det egentligen är ganska innehållslöst. Jag var fem år gammal ungefär och vi har arrangerat något slags fest; det spelas brännboll. Jag sitter på min storebror Görans axlar och vi springer mellan första och andra basen, sedan den tredje. Jag är högt över marken och Göran springer fort, fort. Jag hade säkert den blåvitrandiga sjömanströjan som mamma stickat, den med röd kant där nere och knappar med ankare på. Den har jag alltid på mig i mina minnen.

Den stora dungen rakt bakom det högra fotbollsmålet - dit vågade jag mig sällan. Det fanns ett stort, spännande fågelbo där. I det lilla snåret strax hitom och till höger om dungen var jag dock oftare. Det stället kallades "grabbarnas koja", vilket refererade till att mina tre betydligt äldre bröder hade byggt en ansenlig koja där en gång i tiden. När min värld hade växt sig så stor att jag vågade mig ända dit var kojan raserad sedan länge, men det täta snåret som när man trängt sig igenom en smal öppning öppnade upp sig till en stor sal, hade stark dragningskraft på mig.



Så här ser det ut åt andra hållet. I det närmaste huset, det röda, bor min chef. Han och min far växte upp och skådade fågel tillsammans i Stockholm. De flyttade sedan till sina hus här på Öland med några dagars mellanrum - utan om att vara medvetna om att den andre flyttade hit!
Borta där solen går ner bakom de höga svarttallarna, där låg Birgits affär, eller Sigfrid Rudbergs efterträdare, som den egentligen hette. Birgit - det är en vacker historia som jag ska berätta en annan gång.

Välkomna hit, alla!