Prinsgatan den bästa av gator är.

Nu är jag hemma i Umeå!

Min resa började klockan åtta på morgonen, detta var min reselektyr:
-senaste National Geographic (sträcklästes mellan Kalmar-Alvesta)
-Hemingway - Men without women (lästes ut i höjd med Gävle)
-Groucho Marx - Brevställning (Lästes ut i höjd med Örnsköldsvik)
-Torben B. Larsen - The Hazards of Butterfly collecting (1/3 blev läst, gubbfan kan bli lite enerverande med sitt skryt om alla strapatser i exotiska länder)

I Alvesta missade vi anslutande tåg (igen! det hände förra gången också!). Jag blev genom leenden och ögonkontakt kompis med ett tvåårigt iranskt barn som petade på allt, samt en stockholmsk kvinna som delade min syn på att det bara var ens eget blodtryck som förlorar på att man hetsar upp sig över SJs misstag. Jag peppade faktiskt på att behöva övernatta hos mormor och morfar! Men de lyckades boka om mig på ett senare tåg - i första klass! Blev i väntan på det även bundis med en dam från Hallsberg, som reste med en bedårande nio månader gammal kattunge som var rädd för tågresor.

Så i första klass fick jag färdas och kallskuret med strömming fick jag äta tillsammans med alla slipsar. Och en vansinnig sak hände! Servitrisen sa NI till alla förstaklassresenärer! Vill ni ha en kopp kaffe till? Önskar ni vin till maten? Jag tror inte att de andra resenärerna var bekväma med det; småföretagare som reser till Örnsköldsvik, Härnösand och andra gudsförgätna hålor är väl knappast uppväxta bland den högre aristokratin? Jag var definitivt inte bekväm med det! Men resan var i alla fall bättre än förra gången jag fick bli ombokad till första klass. Då översvämmades kupén av andra andraklassare som blivit ombokade. Eftersom personalen inte orkade betjäna dem alla (och pöbeln redan var så nöjd och fascinerad av att få sitta i de bekväma stolarna - jag var det i alla fall) så blev det så uppenbart vilka som bara fick vara där på nåder och vilka som var där på riktigt: personalen passade enbart upp på den feta affärspampen som satt i sätet framför mig! Han satt där och njöt av att först be om en kopp kaffe, och när servitrisen kom med den så först då bad han om en sockerbit. Två gången gjorde han det dessutom, så hon var tvungen att springa över hela vagnen för hans jävla sockerbits skull. Jag önskade honom typ II-diabetes av hela mitt hjärta.

En östersundsbo med skinnväst under röd huvtröja fanns också med i 1:a klass igår. Hans nöjda leende bevisade definitivt att han också blivit ombokad från andra klass. Hoppas du gillade maten!

Klockan 00.00 kom jag fram, efter 16 timmar på resande fot. Stina hämtade mig och det är jag oändligt tacksam för, jag är nämligen för stolt för att ta taxi, så antagligen hade jag burit hem all min packning och brutit ryggen på mig om hon inte kommit till min undsättning.