01:22 Jag vill inte sova. Dagens enda lugna stund vill jag tänja ut i oändligheten.

Idag var jag på någon sorts brainstormingmöte om närnaturguidning i Norrland. Självklart ville jag inte vara där. Det är så svårt att neka någon någonting, bara. Jag visste att det var så viktigt för min halv-vän Nora, som arrangerade mötet.
Där satt 20 representanter som inte vågade prata om de egentliga frågorna. Alla ville att det skulle kunna erbjudas billig guidning av hög kvalitet i Norrland. Men ingen ville betala, och ingen vågade sticka ut hakan och kräva skälig ersättning. Så alla såg ut att vara vänner, men inget mer kommer hända.
Men självklart var detta så fullständigt ointressant att det inte förtjänar blogutrymme.

Sen var det minifältisdags igen. Vi håvade i gammlia-dammen och hittade säkert 30 hundiglar, några fick kräla i min hand och försöka suga sig fast. Två stora och två små ryggsimmare fick paddla omkring i en balja och gjorde i alla fall mig glad.
Plötsligt höll en minifältis på att ramla i vattnet. Med reflexer lika snabba som någon småbarnsförälder kastade jag mig framåt för att ta emot. Den hjältmodiga insatsen grumlades dock av att jag snubblade på en sten, blötte ner mig till ovanför stövelskaften och skrapade handen blodig mot en sten, och fick säkert parasitinfekterat vatten i såret. Minifältisen klarade dessutom lätt att återfå balansen på egen hand - och fick hjälpa mig att återfå min.

Fredrik kommenterade sarkastiskt min räddningsaktion. Ingen ska säga att man inte kan ha ett synnerligen välutvecklat sinne för sarkasm när man är 10 år gammal.


Sammanfattning
Ett ganska ointressant inlägg från en vars liv känns väldigt ockuperat och ointressant i allmänhet just nu. 08:30 - 16:00 varje dag tar död på mig. Ge mig ledighet. Eller bara en lunchlåda.