Min far ringde just. Bara för att skryta och ge mig en klump i magen, klumpen som heter avundsjuka. Det kommer väl övergå i någon lite mer sympatisk känsla, men just nu skulle klumpen kunna få mig att döda för att få vara på öland.

Far satt i bilen på väg hem från ottenby, ett ottenby som nu levererat två nya arter för sverige på en månad. Där hade han fått se Dvärgspoven.
Ni hör ju. Dvärgspoven!
Bortifrån nordöstra sibirien kommer den. Precis som kolymasnäppan, som var den förra nya sverigearten. Kolymasnäppan fick jag se på min resa, men Dvärgspoven har mina ögon ännu inte skådat.

Jag förstår inte vad det är med öland. Något magiskt är det ju i alla fall.

Egentligen trodde jag att min far skulle ha varit i vitryssland just nu, men han hade bara varit där över helgen. Han hade ju fått möjlighet att åka in i Den Förbjudna Zonen, som varit avspärrad sen Tjernobylolyckan. Tyvärr hade de varit under så mycket tidspress att de bara hann vara där i några timmar, och egentligen inte fått se något alls, av allt det konstiga, hemska och fantastiska som lär finnas där inne. IN YOUR FACE, Dvärgspovstittare!