Brådbandet har funnit sin väg till prinsgatans övre våning! Eller snarare, plötsligt finns här en dator som kan hantera det.
Mitt nya, coola nätaggregrat brummar fram sina 19 dB till höger om mig och ...and you will know us[...] ljuder i de nya hörlurarna från en gammal mp3-skiva jag hittade i mina gömmor (som enligt viktor är sprängfyllda av wärsch).

Dagen höll på att bli smått katastrofal, morgonens och skoldagens tillfälligheter resulterade i att lunchen utbyttes mot en stackars sketen, trekulors glass. Äsch, jag ska inte prata om sånt. Då mynnar det här antagligen ut i värsta självömkande anorektiker-bloggen. Och det vill man ju inte veta av. Man ska aldrig tro att ens destruktiva eller undertryckta sidor är intressanta, fast det är så lätt att få för sig det. Se bara på lunarstorms döva!
Jag har aldrig mått så bra som nu. Än så länge stämmer mina teorier om hur viktigt geografi (att bo där själen vill vara) är för välbefinnandet. Ska testa att bo mer än ett år på samma plats nu, kanske?

Dagen avslutades i alla fall i all värdhet. Prinsgatans nya trådlösa nätverkt LOS CONEJOS installerades med gott resultat. Jag fick utlopp för all min datanördighet - och för en gång skull behövde jag inte vara ensam om min förtjusning när saker och ting plötsligt fungerade. Framåt natten fick även det jag inte skulle prata om det bästa slutet - en ordentligt vegemeny, hitcyklad från Max E4. Märkligt men sant, i min värld är det ett fantastiskt friskhetstecken.

Välkomna till min värld bland bloggar!