Igår var en fantastiskt rolig kväll. Jag var på inflyttningsfest hos Emma, som började på biologprogrammet samtidigt som jag. Jag är väldigt imponerad över hennes mod att bjuda in människor från vilt skilda läger, något som jag tycker är fruktansvärt obehagligt.
Jag vet inte vad det var med mig, alkohol var det ju inte, för det intog jag int, men jag kände mig så peppad på dessa människor, vilket jag nästan aldrig är i festliga sammanhang.

Där fanns en tidigare historiestudent som nu arbetade med en hembygdsbok om västerbotten. Han blev väldigt skrämd och misstänksam när jag blev råpeppad på hans värv, men efter att ha deklarerat min kärlek till Öländska hembygdsböcker (100 för varje socken, minst!) började han förstå att jag inte drev med honom. Jag förväntade mig att nördigheterna skulle blomma fram.
Jag hade verkligen velat att han skulle vara extremt hembygdsintresserad - ja, jag gjorde verkligen mitt bästa för att försöka lirka det ur honom. Tyvärr var så inte riktigt fallet. Sakta men säkert började bilden av en kommunist av den gamla skolan växa fram. En kommunist som var särskilt intresserad av den kommunistiska rörelsens historieskrivning om Sovjet. Mitt intresse falnade och jag drog vidare till en 30-plus-årig f.d. Oskarshamnare. Vi pratade kommunpolitik, samhällsuppbygdnad och uttrar.

Apropå uttrar. På festen fanns en ekologidoktorand, svartklädd hårdrockare som dagen innan, när han stått i Vindelälven och gjort provtagningar, blivit förbisimmad av en utter. Jag har en fantastiskt rolig minnesbild från festen när han gör "satanisttecknet" med pek och lillfinger åt sina metalkompisar och skriker "UTTER!". Jag var tvungen att göra det i smyg för mig själv resten av kvällen. Förlåt Gud.

Sen körde jag hem genom natten och njöt av ensamheten någon timme innan sömnen vräkte ner mig i sängen.


Eftersom söndagen, den nuvarande dagen, inte heller har gett mig det lugn som jag förtjänar och behöver för att rannsaka mitt liv, fortsatte jag med mina stereotypa beteenden. Så jag köpte en cykel från blocket.se av en småbarnsfar på Sandbacka. Det postiva är att det är något som den här jag letat efter länge nu! Jag tillåter egentligen inte mig själv att vara riktigt glad när jag inte har full kontroll över mina utgifter (Jo, din lilla lögnhals, det gör du ju visst. Konsumtionismens lilla jävul ger dig ju en varm, härlig känsla inombords). Äsch. Fin är min skiffergråa racer, i alla fall. Lite småpill och jag är ute på höstvägarna.