Sunday, October 23, 2005

Stjärmesens innersta

Stjärtmesens lov har nu besjungits i var och varannan blog. Men ni har alla fel!
Under de dagar jag spenderade ensam på Fjäderägg har jag lärt mig att frukta de små dunbollarna.
Deras ideliga srrrii-srrrii-ande väcker numera hemska känslor inom mig. Detta är inget annat än ett stridsrop som kallar på hela världens samlade stjärtmesarméer. Ja, de är fågelvärldens sanna kamikazepiloter, redo att offra sina liv för att göra dig olycklig. Äsch, vad fånigt jag skriver.

Men det var i onsdags incidenten som gav mig denna min nya fobi ägde rum.
Jag hade flyttat ner all ringmärkning till gamla hamnen och satt upp fem nät. Till en början gick allting bra, jag fångade en rödhake och en brunsiska (en liten, brun ras av gråsiska som häckar längs norges kust - möjligen en egen art!). Men sen. Då bröt helvetet loss.
Srrrii-srrrii! Stjärtmesar, framåt! Attack!

I horder väller de in. Ett tag tror jag att jag kan ringmärka dem alla, men hinkarna fylls snabbt. Fåglarna i nätet och i burkarna fortsätter att locka till sig fler och fler asswusses som flyger rakt in i näten. Jag tror att det satt över hundra fåglar i näten samtidigt när det var som mest.
Panikplockning utlyses, lossa och släpp. Självklart vänder de bara och flyger in i näten igen.
Jag tror inte att jag någonsin varit under sådan stress tidigare i mitt liv. Så ensam jag var då. En del av mig ville bara lämna dem att dö, gå och dricka kaffe. Men det gör man ju inte precis.
Efter fyra timmars fågelplockande och successiv nedplockning av näten kunde man se slutresultatet. Två döda stjärtmesar, en gråsiska med skadad vinge (den hoppade in och gömde sig under fiskeboden, dagen efter hittade jag den sitta ledset på en gren varpå jag avlivade den. Kul det.) och två väldigt trötta blåmesar. Det hade kunnat gå mycket värre, det kunde det. Men det lämnade mig med en stor olustkänsla, och jag ringmärkte knappt en enda fågel till på hela veckan.

Faktum är att jag haft allt annat än kul. Visst, fjäderägg lyser till ibland, med strålande soluppgångar och sidensvansar i näten. Men mest var det kallt, ensamt och oinspirerat.
Det var mycket bättre när NI var där.

2 comments:

Manis said...

Äntligen en brunsiska! Hoppas det var värt allt slit. Det var det säkert inte, men grattis ändå!

"jhuelay"

Lovisienstadt said...

ÖLANDS!

Ska vi se uggla på torsdag?
HUR OCH NÄR?